Priset för utvecklingsjournalismen går till Taina Tervonen

Vinnare av utvecklingsjournalismpriset är den fria journalisten Taina Tervonen med reportaget ”Kadonneiden laiva”, som publicerades i tidskriften Image i september 2019. Priset utdelades för första gången.

”Kadonneiden laiva” är resultatet av ett djuplodande arbete som försiggått i flera länder. Reportaget beskriver ett skeppsbrutet fartyg som visades vid biennalen i Venedig samt dess passagerare.

Enligt juryn kom Tervonen åt kärnan för migrationen till Europa i och med att hon reste till Senegal. Hon återger en helgjuten, mångskiktad och tankeväckande berättelse.

I reportaget lyckas hon genom reflektioner via skeppsvraket dyka ner till havets botten och vidare till verkligheten samt ge de så ofta ansiktslösa offren ett ansikte, beskriver journalisten och facklitterära författaren Rauli Virtanen, som är medlem i juryn.

– Intervjuer med anhöriga, orsakerna till uppbrottet, omständigheterna och de som valts ut för resan har i Senegal beskrivits noggrant och med ett trevligt språk.

”Kadonneiden laiva” är enligt Tervonen en del av hennes nästan fyra år långa projekt om människor som försvunnit i Medelhavet. I projektet ingår också boken Hukkuneet (De drunknade) som hon gjort tillsammans med fotograf Anna Autio samt artikelserien ”Les Disparus” (De försvunna) i 20 delar som publicerats av det franska mediet Les Jours.

– Jag har skrivit om migration under hela min tid som journalist, det vill säga i 20 år. Under den tiden har gränserna i Europa stängts allt mera för människor som kommer utifrån, medan européernas möjligheter att röra sig i världen har ökat, säger Tervonen.

- Att ge sig i väg är alltid ett tungt beslut. Man måste lämna bakom sig många saker: hemmet, språket, anhöriga och vänner. Jag vet det, för jag har också själv fattat det beslutet i mitt liv, liksom också mina föräldrar före mig har gjort i tiden. Människan är av naturen rörlig. Varför har jag rätt att ta mig över gränserna lagligt och tryggt, medan senegalesen Mamadou Sevdou i reportaget inte har någon annan möjlighet än att sätta sitt liv i pant? Det här är kanske den frågan som får mig att återgå till dessa ämnen gång efter annan.

Tervonen är glad och tacksam för utmärkelsen.

– Som frilansare betyder priset för mig också en mycket konkret sak: möjlighet att finansiera det följande projektet som jag arbetar med och som berättar om afrikanska föremåls resa till europeiska museer och sambandet mellan våldet under kolonialismen och Black Lives Matter-rörelsen.

I ”Kadonneiden laiva” tar Tervonen tag i ett viktigt ämne, som alltför sällan tas upp i nyhetsrapporteringen. I synnerhet värdesatte juryn det att en fri journalist har utfört ett så här krävande arbete.

– Inför Europas ögon sker ohyggliga saker, som vi alla vet, säger en annan av jurymedlemmarna, arbetslivsprofessorn i journalistik Reetta Räty.

– I den här artikeln ser vi försummelser, nonchalans, hänsynslöshet, elände, hopp, framgång och de flyendes vardag i ögonen. ”Kadonneiden laiva” är ett grundligt reportage som rör sig på många nivåer. Man är ute i världen, tar reda på, söker fram människorna, sätter sig ner och samtalar, lyssnar – det här är journalism som ökar förståelsen.

Ännu verkningsfullare skulle reportaget enligt juryn ha varit, om man hade satsat på illustreringen med effektfulla och temabeskrivande bilder tagna av bildjournalister. Av den orsaken ville juryn uttryckligen premiera journalistens arbete.

Hedersomnämnande till arbetsgruppen för Yles Ulkolinja (Fjärrlinjen)

Juryn delade också ut ett hedersomnämnande i tävlingen. Utmärkelsen går till Yles Ulkolinja-arbetsgrupp för specialreportaget ”Maria” som är avsett för mobila enheter. Maria flyr med sina två små döttrar undan utpressning, våld och död – en 700 kilometers flykt till fots och liftande från Honduras till Mexiko.

– Det här är ett dokumentärreportage i toppklass som utgår från migrationens våldsamma rötter. Toppen manuskript, uppföljning, fotografering och klippning, berömmer Rauli Virtanen.

Juryn påpekade att Honduras och dess grannar hör till en region, som i den finska journalismen får mindre uppmärksamhet.

Huvudpersonen Marias egen röst hörs fint i programmet, konstaterar juryn. Upphovsmännen till reportaget har tonats ned och det är lätt att ta till sig Marias berättelse. Helheten är av hög kvalitet och omsorgsfullt gjord, även visuellt.

Jurymedlemmen bildjournalist Hannamari Shakya anser att reportaget är viktigt, djuplodande och exempel på digital journalism, som det kunde skapas mera av i Finland.

– Speciellt viktigt är att lokala, vanliga människor får sin röst hörd. Även det visuella genomförandet präglas av eftertanke och kvalitet, säger hon.

Rapportering om globala teman beaktar när den är som bäst också en kvalitativ visuell journalism. Juryn berömde också Ulkolinja-arbetsgruppens multiprofessionella samarbete, genom vilket man åstadkommit nya former för berättande, vilket den digitala journalism de skapat visar.

De två arbeten som premierades i tävlingen var enligt juryn väldigt jämnstarka.

Juryn berömde Yles arbetsgrupp för journalism i världsklass och för utnyttjande av ny teknik, men beslutade efter övervägande att som första vinnare i utvecklingsjournalismtävlingens begynnande historia välja det utmärkta arbete som utförts med en fri journalists ringa resurser.

Vad är priset för utvecklingsjournalismen?

Priset för utvecklingsjournalismen har grundats av Finlands Röda Kors, Vikes (Viestintä ja kehitys -säätiö), Helsingin Sanomain Säätiö och Journalistförbundet och det utdelades nu för första gången. Vem som helst fick föreslå journalistiskt innehåll som producerats i finska medier under året.

Juryn ansåg att utvecklingsjournalism var sådant innehåll som behandlade teman för global hållbar utveckling, tillför nytt att begrunda och bjuder på nya perspektiv för utvecklingsländernas verklighet.

Vinnaren valdes av en oberoende expertjury, som bestod av arbetslivsprofessor i journalistik vid Tammerfors universitet Reetta Räty, fria journalisten Outi Salovaara, dokumentarist Hannamari Shakya, FRK:s chef för internationella program Maria Suoheimo och utrikeskorrespondent Rauli Virtanen.

Juryn betonade vid sina val att en kvalitativ utvecklingsjournalism öppnar fönstret till en annan värld och hjälper att förstå den. Kvalitativa artiklar ger människorna en röst.

Juryn ville också understryka betydelsen av att ta sig ut i världen. På redaktioner kan man också göra bra reportage, men i en tid när korrespondenterna är få och respengarna knappa, är det bra att påminna om att man oftast förstår världen bäst på ort och ställe.

Utvecklingsjournalismens stötesten är ofta att man satsar på texten, men sparar in på bilderna. Helheten skulle nästan alltid vara verkningsfullare, om man skulle använda sig av proffsfotografer, som vanligen finns i alla länder.

Temat för priset år 2020 var global folkvandring och migration. I många föreslagna reportage hade man helt förståeligt behandlat migrationens inverkningar i Finland. Ofta blev dock länken till den globala kontexten och utvecklingsfrågor tunn.

God utvecklingsjournalism behöver nödvändigtvis inte alls vara förknippad med Finland, konstaterade juryn. Till exempel är vinnaren och mottagaren av hedersomnämnandet utmärkt journalism utan någon accentuerad Finlandslänk.