Hälsa och trygghet

Landsvägen västerut från staden Tjernivtsi slingrar sig genom kuperade åkerfält och små byar. Terrängen blir stegvis backigare. Bergskedjan Karpaterna syns i sydväst efter cirka en timme i bilen. Där ligger den första etappen av denna fältresa, byn Roztoky.

Många äldre har blivit ensamma, då de yngre har antingen hamnat vid fronten eller flytt.

När kliniken anländer till Roztoky besöker den först den lokala hälsocentralen, varefter resan fortsätter längre in i bergstrakten. Vintern börjar snart, men i dag lyser solen upp landskapet med snö här och där. Det är cirka tjugo kilometer fågelvägen till den rumänska gränsen. Körspåret är täckt av lera eller is.

I den lilla byn Konyatyn parkerar man bilarna framför en träbyggnad med sadeltak. Byggnaden, som liknar en gammal byskola, har en gång i tiden målats med rödmylla men skulle behöva renovering.

– Den lokala hälso- och sjukvården har ordnats i denna stuga, säger Heidi Saarinen, biståndsarbetare vid Finlands Röda Kors. 

– Nu erbjuder Röda Korsets mobila klinik hälsovård. Här i Konyatyn är mottagningen öppen några gånger i månaden. I Rostoky är kliniken öppen varje vardag från klockan 9 till 13, och därefter åker kliniken runt i närområdena, berättar Saarinen.

Även denna gång är Röda Korset på plats av samma orsak, men med en större grupp än vanligt. Saarinen och hennes österrikiska kollega Christian Diemt arbetar för hälsoprogrammet som Finlands Röda Kors och Röda Korset i Österrike stöder och som hjälper den ukrainska hälso- och sjukvården som är mycket överbelastad av konflikten.

I dag är de ute på fältet och samlar in information om och erfarenheter av de mobila klinikernas verksamhet. Till gruppen hör också läkaren Oksana Slyzhuk, sjukskötarna Nanalia Marusiak och Yana Gozhda samt förarna. De arbetar för ukrainska Röda Korset.

Enligt människornas behov

Hälsoprogrammet, som Finlands Röda Kors och Röda Korset i Österrike stöder, är i synnerhet fokuserat på mobila kliniker som är verksamma i Ukrainas östra och västra delar. Dessutom stöder programmet hemvården för äldre.

Glesbygdsområden kan ha blivit helt utan hälso- och sjukvårdstjänster.

Enligt Heidi Saarinen är behovet av tjänsterna stort. Konflikten i Ukraina har sedan februari 2022 tvingat uppskattningsvis upp till sju miljoner ukrainare att fly inom landet. Största delen av dem har flytt mot landets västra delar, längre bort från fronten.

– Dessutom har många äldre blivit ensamma, då de yngre har antingen hamnat vid fronten eller flytt. Många behöver stöd för att klara sig i vardagen, berättar Saarinen.

– Samtidigt har man varit tvungen att koncentrera hälso- och sjukvårdspersonalen till stora sjukhus, varvid glesbygdsområden kan ha blivit helt utan hälso- och sjukvårdstjänster. Projektet har strävat efter att fylla dessa luckor.

Röda Korsets mobila hälsoklinik omfattar alltid en lokal läkare, sjukskötare och förare. Uppgifterna varierar bara lite enligt regionala behov. I glesbygderna i Tjernivtsiregionen, fokuserar klinikerna helt på den grundläggande hälso- och sjukvården.

– Största delen av patienterna är äldre och behöver vård för folksjukdomar såsom hypertoni och diabetes. Klinikerna har också ett läkemedelsförråd med de vanligaste medicinerna samt mediciner mot folksjukdomar. Vården och medicinerna är avgiftsfria för patienterna, berättar Saarinen.

Som mest fanns det över 120 mobila kliniker i Ukraina, varav 38 arbetade under projektet som Österrike och Finland stöder.

– Vi var den största stödaren av klinikerna, men det handlar naturligtvis också om arbetsfördelning. Andra nationella föreningar koncentrerar sig till exempel på rehabiliteringstjänster.

Rakt in i djupet

För Heidi Saarinen, 37, var kommenderingen till hälsoprogrammet i Ukraina den första som biståndsarbetare vid Finlands Röda Kors. Tidigare har hon arbetat i över tio år som anestesisjukskötare i Finland, Storbritannien och Saudiarabien. Heidi hade funderat på att gå med i biståndsarbete sedan tonåren.

– Jag återvände till Finland under coronatiden och tänkte att nu eller aldrig. Jag sökte till Röda Korsets grundkurs för biståndsarbetare och fick en plats. Det fanns väl en sådan idé bakom det att jag vill påverka, förbättra andra människors liv.

Efter ett par år i reserven såg Saarinen ett uppdrag som planerare av hälso- och sjukvården i Ukraina. Det fanns inte mycket tid att fundera på saken.

– Jag såg annonsen på söndag och deadline var genast på måndagen. Jag beslutade genast att söka och skrev ansökan hela natten, minns Saarinen.

– Jag trodde inte på morgonen att jag skulle bli vald. Det kändes som att ansökan var hemsk, jag hade inte varit på någon kommendering via Röda Korset tidigare och dessutom var Ukraina ett konfliktområde. Telefonen ringde ändå redan på eftermiddagen!

Saarinen sade upp sig från sitt dåvarande arbete, eftersom kommenderingen var exceptionellt lång, nästan ett och ett halvt år. Arbetsintervjun ordnades i juli 2023 och i augusti var Saarinen redan i Ukraina.

Till en början var Saarinen lite orolig för att åka till ett konfliktområde, men bekymren skingrades i inskolningarna som Finlands Röda Kors och Röda Korset i Österrike ordnade. Hon var medveten om riskerna och kunde hantera dem. Resan till Ukraina gick via Warszawa till Lviv, där man övernattade, och därifrån vidare till Kiev med Röda Korsets bil.

Tekniskt sett hade Finlands Röda Kors lånat Saarinen till Röda Korset i Österrike, som hade cirka tio biståndsarbetare i Kiev. Dessutom hade det två representanter i Lviv och Uzjhorod i västra Ukraina.

Tröttheten börjar tynga

Arbetet i Kiev utfördes i tätt samarbete med ukrainska Röda Korsets hälsoavdelning och Internationella Rödakors- och rödahalvmånefederationen IFRC. Den första hösten gick snabbt: Saarinen utarbetade planer, mötte personer från ukrainska Röda Korset och gjorde fältresor för att lära sig mer om situationen.

Saarinen besökte största delen av Ukrainas oblast. Endast regionerna Donetsk och Cherson var förbjudna för utlänningar av säkerhetsskäl. 

Verkligheten i Ukraina syntes och kändes också i Kiev. På gatorna fanns unga män som hade återvänt från fronten och hade amputerade extremiteter. Det hördes flyglarm ibland dagligen, i synnerhet nattetid. 

Under den långa kommenderingen såg Saarinen också en förändring i ukrainarnas sinnesstämning.

– Situationen har blivit klart sämre på ett och ett halvt år. När jag kom till Ukraina och även under förra vintern var stämningen klart mer energisk och optimistisk. Tröttheten syns när det snart har gått tre år sedan konflikten började.

– Några kollegor har också öppet berättat att de har börjat känna ångest och depression. Man känner inte längre skam för att tala högt, eftersom alla befinner sig i samma situation.

Den enda hälso- och sjukvården

Långt in i Tjernivtsis bergstrakt följer man nyheterna från fronten och om missilattacker endast via radion. I fältskärens stuga i Konyatyn har man redan hunnit vänta på när Röda Korset ska komma. Marija Shenuz, Paraska Likaz och Varvara Yakovijehuk hör till den etniska gruppen huzuler, som bor främst i bergstrakten på båda sidorna av gränsen mellan Ukraina och Rumänien.

Om denna tjänst inte fanns, skulle vi inte ha tillgång till läkare eller mediciner.

Sjukskötaren Nanalia Marusiak mäter patienternas blodtryck och läkaren Oksana Slyzhuk kontrollerar att alla har den regelbundna medicineringen i skick. Samtidigt berättar man om hur man har det. Shenuz, Likaz och Yakovijehuk minns gamla tider. Människorna i regionen har traditionellt varit självförsörjande och har alltid fått näringen från jordbruk.

Alla tackar mycket Röda Korsets mobila klinik – och tänk att någon har kommit ända från Finland för att träffa dem!

– Om denna tjänst inte fanns, skulle vi inte ha tillgång till läkare eller mediciner. Det finns inget apotek här i bergstrakten.

Innan resan fortsätter besöker man ännu Likaz gamla mor i hennes stuga högre upp på backen. Den 90-åriga frun Vasylyna är redan i så dåligt skick att hon tillbringar största delen av sina dagar inom fyra väggar.

Sedan är det dags att fortsätta resan. Rundan är lång och man återvänder till Tjernivtsi först sent på kvällen.

De mobila klinikerna är bara en liten del av all den hjälp som Röda Korset ger i Ukraina, men de är ofta hela hälso- och sjukvården för sina patienter.

text: Kimmo Holopainen 

En längre version av artikeln har ursprungligen publicerats i tidskriften Röda Korset 1/2025.