En vän är livets krydda

Elvi Immonen, som snart fyller 89 år, vänder sig till Virve Mertanen i entrén till muséet för nutidskonst Kiasma i Helsingfors centrum.

– Hur länge har vi varit vänner nu? Du minns bättre, säger hon.

– Jag minns inte heller riktigt. Några år, säger Virve, 61 år, och skrattar.

Efter lite funderande konstaterar de att de har åtminstone två somrar av vänskap bakom sig. Det kommer de fram till på basis av en gemensam båtkryssning och andra utflykter.

Hittade en vän på vägen till butiken

Berättelsen om Elvi Immonen och Virve Mertanen börjar på en av Elvis butiksresor. I en mataffär i närheten pågick en rödakorsinsamling.

– Jag kände till insamlingen och anpassade mina ärenden efter den. Jag har alltid gett bidrag till Röda Korsets insamlingar, och det gjorde jag då också. Jag började småprata med insamlaren, och hen berättade att Röda Korset har sådan här verksamhet. Jag blev intresserad av den, minns Elvi.

Idén fick ordentlig vind i seglen, när Elvi berättade om samtalet för sin dotter. Hennes dotter – en handlingens kvinna enligt Elvi – nappade genast på idén och ringde Röda Korset för sin mammas räkning. Saker och ting började rulla på av sig själva.

– Visst har jag redan avkomlingar i fyra generationer här i huvudstadsregionen, men de yngsta är bara 3 år gamla och de äldre jobbar eller går i skolan på dagarna och har nödvändigtvis inte tid på vardagarna när det passar för mig. Jag vill inte ens besvära dem med allting. Det är ibland lättare att stödja sig på en vän, funderar Elvi.

För närvarande träffas vännerna cirka två gånger i månaden. De stämmer träff vid en kiosk, som finns lämpligt i Elvis hus och på bara fem minuters avstånd från Virves adress. Det är en fördel att bo nära varandra. Som när Elvi föll i butikens roterdörr och omedelbart ville uppsöka läkare.

– När jag ringde sa Virve bara till mig att vänta lite, jag tar bara på mig skorna. Sedan besökte vi tillsammans den nya hälsostationen i Fiskehamnen. Det är inte lätt för någon att ta sig dit enkelt första gången, i synnerhet inte om man ser dåligt.

Ömsesidig glädje

Båda vännerna bor i Hertonäs strand i Helsingfors. Elvi flyttade till området för ungefär fem år sedan, men Virve har bott i stadsdelen ända sedan den byggdes, det vill säga drygt tjugo år. Omgivningarna har blivit mer än bekanta för den ivriga friluftsmänniskan och stadsdelsaktiva.

– Jag var en gång i tiden med om att ordna Mannerheims barnskyddsförbunds tjänster till området. Sedan tänkte jag att det skulle vara de äldres tur att använda sig av min lediga tid. I dag pratar man om hur folk lever i sin egen bubbla. Elvi har gjort hål på min bubbla. Jag har fått sällskap och en ny människa i mitt liv. Vi promenerar tillsammans också längre sträckor ibland, till och med flera kilometer. Ofta går vi ända till Östra centrum, säger Virve och skrattar.

Elvi funderar att hon utan psykiskt stöd skulle gå ut mycket mer sällan än nu när hon har Virve.

– Det är viktigt att man inte stannar inne mellan fyra väggar. Vid någon annans sida känner man sig trygg och vågar gå ut. Som långvarig invånare i området känner Virve dessutom till vilka möjligheter för utevistelse det finns och kan välja sådana rutter som passar också mig. Även om jag fyller 90 om ett år, har jag ännu stor lust att vara ute och flänga, säger Elvi och skrattar.

Text: Maarit Seeling

Denna artikel publicerades första gången den 10 september 2020.