Att hjälpa andra hjälpte mot ensamhet

Simba hoppar lätt från sitt klätterträd till köksbordet och Noora Räsänen, 22, tillrättavisar ömt sin pigga katt. För drygt tre år sedan var Simba bara en liten unge och katten och matte hade precis flyttat till Kemi, där Noora skulle börja studera. Simba var sällskap, men samtidigt gjorde kattungen att hon var bunden vid hemmet.

Efter den första coronavågen erbjöd Kemi med sina knappa 20 000 invånare inte det livliga studieliv som socionomstuderande Noora hade drömt om.

– Jag hade gjort slut med min partner och kände inte mina nya studiekamrater värst väl. Det fanns ingen jag kunde bara vara med. Jag var ensam och det fick mig att känna mig oviktig på något sätt, säger hon nu.

På våren kom den andra coronavågen och med den slutet på närundervisning. De nya kompisar hon fått på orten flyttade tillbaka till Uleåborg, hundra kilometer bort.

Pojkvännen tipsade

Under hösten hade Noora fyllt i en enkät från Studenternas hälsovårdsstiftelse SHVS som var riktad till nya studerande. Efter enkäten bad en hälsovårdare att få tala med Noora. Hon hade märkt att Noora kände sig ensam. Hälsovårdaren rekommenderade att Noora skulle delta i Röda Korsets vänverksamhet. 

Samma rekommendation fick hon av sin nya pojkvän, som själv var volontär i Röda Korset.

Noora bestämde sig för att anmäla sig som frivillig rödakorsvän, eftersom det kändes som en roll som kunde passa henne. Hon ville hjälpa andra och ge stöd till personer som befann sig i en liknande situation.

– Jag gick grundkursen och bekantade mig med verksamheten i Kemi, men där var det i första hand äldre och inte unga som sökte vänner.

Noora bestämde sig för att specialisera sig på vänverksamhet online. Där skulle hon mer sannolikt träffa andra i i sin ålder eller yngre. Inom online-vänverksamheten har man kontakt via den plattform man kommer överens om, till exempel per e-post, Telegram eller Discord.

Små saker förenar

Som onlinevän får Noora veta ålder och kön och från vilket landskap den som vill ha en vän kommer. I början försöker hon ge plats för den andra parten att berätta om sig själv. Alltid går samtalet inte längre än starten, om man till exempel inte hittar några gemensamma intresseområden.

Samtidigt kan samtalet ta fart om man bara hittar något litet som förenar. Både Noora och en onlinevän är intresserade av anime-serier och vissa datorspel. Katten Simba har också varit ett samtalsämne.

– Det som har gjort mest intryck är när en av mina vänner berättade att hen har det svårt. Det kändes som om jag inte hade något att säga till det, men efteråt sa vännen tack och att det kändes bättre.

Med en onlinevän behöver man inte ens dela sitt riktiga namn om man inte vill det. Samtidigt väljer en del vänner som blivit bekanta online att träffas på riktigt också, när vänskapen har hunnit bli tillräckligt djup. Noora har inte träffat sina onlinevänner, men att bli volontär har ändå hjälpt henne över en svår period.

Våren 2024 flyttade hon till Uleåborg, där hon har hittat nya vänner. Noora fortsätter ändå att vara onlinevän vid sidan av studierna, eftersom det känns bra att hjälpa andra.

Onlinevänskap håller en tid

Sammanlagt har Noora haft sju onlinevänner. En del har fallit bort med tiden, när samtalen efter hand har tynat, eller Noora har blivit ”ghostad”, vilket innebär att vännen alltså slutat svara på meddelanden. Men andra håller Noora kontakt med längre mellanrum.

Som bäst har hon två vänner som hon har mer kontakt med. Med den ena utbyter hon meddelanden minst två gånger i veckan, den andra då och då. Med sina vänner är Noora öppen om sin egen situation: ibland har hon mer tid för samtal, ibland mindre.

– Jag har också rekommenderat vänverksamheten för mina vänner. Det här kan man göra så mycket man själv har tid till. En kompis har jag fått att gå med i verksamheten.

Genom att bli rödakorsvän har Noora också lärt känna andra volontärer. Sina onlinevänner vill hon inte belasta med sina problem, men med andra frivilliga och dem som leder verksamheten kan man tala öppet även om egna bekymmer.

Att hjälpa unga intresserar

Hösten 2024 ledde Noora tillsammans med andra volontärer en Ta ensamhet på tal-webbgrupp för personer i åldern 18–45 som lider av ensamhet. I gruppen talade man bland annat om olika förmågor till socialt samspel och vad som kan leda till ensamhet. 

– Jag skulle gärna utveckla webbverksamheten vidare och i synnerhet verksamhet för unga, säger Noora.

Hon tycker det är naturligt för unga att vara vänner bara online, men vilken plattform man väljer spelar en viktig roll i hur samtalet lyckas. Enligt Noora lämpar sig snabbmeddelande-appen Discord bäst för samtal, andra alternativ är mer stela.

Den största utmaningen är ändå frågan om hur unga ska hitta till vänverksamheten – man borde hitta tjänsten även om man inte är i kontakt med yrkeshjälpare.

Noora själv fick hjälp av vänverksamheten redan i och med att hon började våga tala högt om sin ensamhet.

– När jag gjorde något åt min ensamhet lossnade det.

Text: Jenni Räinä

Artikeln publicerades första gången i Röda Korsets tidning nummer 1/2025.