”Testamentsdonationen ger mitt arbete en större betydelse"

Seija Rajamäki, 68, öppnar dörren till sin trivsamma radhustrea i Mickels i Esbo och hälsar välkommen. Rajamäki, som arbetat som barnträdgårdslärare, fattade efter långt övervägande ett beslut i augusti. Hon testamenterade sin bostad till välgörenhet, till Finlands Röda Kors katastroffond.

Det fanns flera orsaker till hennes beslut. Den första var att Rajamäki aldrig fick några egna barn. För det andra verkar antalet katastrofer, båda sådana som människan själv och naturen orsakar, bara öka.

– Det gör riktigt ont att se på nyheterna, när oskyldiga människor lider. Med de medel som donationen ger kan man rädda livet på många människor i nöd, funderar Rajamäki.

Rajamäki har under årens lopp kommit i kontakt med Röda Korset. Som barnträdgårdslärare uppdaterade hon regelbundet sina färdigheter i första hjälpen på organisationens kurser. Därtill uppskattar hon att hon som bössinsamlare deltagit i katastroforganisationens insamlingar minst ett tjugotal gånger, senast för ett par år sedan.

– Jag skulle ännu vilja delta i bössinsamlingar, men tänkte att det kanske vore skuldbeläggande att vifta med en insamlingsbössa nu när jag på grund av min reumatism är tvungen att stödja mig på en käpp. Kanske sedan, när jag kan sluta använda käppen, säger Rajamäki glatt och skrattar.

Från ord till handling

Enligt Rajamäki var det ”lätt som en plätt” att upprätta ett testamente.

– Visst ringde jag till Röda Korset och fick råd och rekommendationer om advokater som kunde ha hjälpt mig att skriva testamentet. Jag upplevde dock att det var enklare att gå direkt till min egen bank, där en jurist skrev dokumentet. Allt gick mycket enkelt.

Innan testamentet upprättades diskuterade Rajamäki saken med sina närstående, det vill säga sin syster, dennas söner och sin gudson.

– Alla stödde mig i mitt beslut och ansåg att jag gör vad jag vill med min egendom. De saknar ingenting. Jag kommer att lämna små minnesgåvor och det som eventuellt blir kvar utöver bostaden.

– Mina närstående har säkert redan vant sig vid att jag förhåller mig så här till saker och ting. Som 60-årspresent önskade jag mig etiska gåvor via Kyrkans Utlandshjälp av alla, det vill säga hönor, getter, skoluniformer och så vidare som kan delas ut till dem som behöver, berättar Rajamäki.

Röda Korset var inte det enda alternativet till gåvomottagare. Som en entusiastisk naturmänniska stödjer Rajamäki regelbundet bland annat WWF:s verksamhet.

– Ändå tänkte jag på människorna i första hand. Även jag själv har mest erfarenhet av just Röda Korsets verksamhet. Det är en organisation som hjälper där nöden är som störst.

Med där det händer

Att avsluta yrkeskarriären för fyra år sedan och de sporadiska hälsoproblemen har inte saktat ner den aktiva pensionärens fart. Rajamäki utövar bland annat vattengymnastik ett par gånger i veckan.

– Efter en lång arbetskarriär kändes det onekligen lite svårt att gå i pension. Därför sökte jag mig till frivilligarbete. Jag hjälpte till exempel till vid Manna-Apus matutdelning i Esbo centrum under ett par år. Jag tycker att frivilligarbetet är givande. Man får tiden att gå samtidigt som man känner sig behövd. Trots det behöver man inte ta med jobbet hem i slutet av dagen, funderar Rajamäki.

Hon berättar att några av hennes kompisar har undrat varför hon inte sålt sin bostad och till exempel börjat resa och leva livet.

– Jag skulle ha kunnat flytta till en mindre bostad. Eftersom jag ursprungligen kommer från anspråkslösa förhållanden njuter jag ändå av det jag har och kan vara tacksam över det. Jag vill att min egendom i sinom tid ska delas ut till andra som behöver den. Allt jag förtjänat under hela mitt yrkesliv är fast i min bostad. Jag känner att testamentsdonationen ger även mitt arbete en större betydelse, sammanfattar Rajamäki.

Text: Maarit Seeling

Artikeln publicerades ursprungligen i tidningen Hjälpens värld.