Glädjen i gemensam aktivitet i Mänttä

Det är lätt att hitta till frivilligcentralen Riihikallio. Det rosa trähuset står alldeles intill pappersfabriken i Mänttä och med sin äldre arkitektur skiljer det sig från sin omgivning.

I farstun möts vi av leende kvinnor i röda västar.

Hur i all världen kan en vanlig rödakorsavdelning ha det så här fint?

– Hellevi, du känner till historien på djupet, säger Eeva Ala-Heikkilä, nuvarande ordförande för avdelningen i Mänttä till sin föregångare, Hellevi Ahoniemi.

Ahoniemi har varit med i rödakorsavdelningen i Mänttä i över 40 år. Hon säger att det var fabrikörssläkten Serlachius som lät bygga Riihikallio år 1916.

Röda Korset blev hyresgäst i huset år 1990. När pappersfabriken tio år senare ville avyttra fastigheten bestämde sig avdelningen för att köpa huset. Det gick ändå så att R. Erik och Bror Serlachius Stiftelse donerade köpesumman till avdelningen.

– Släkten Serlachius höll på den tiden sina beskyddande vingar över avdelningen. Familjens medlemmar har tyckt att Röda Korsets verksamhet är viktig och velat stödja den, säger Ahoniemi.

Ala-Heikkilä uppskattar släktens insats.

– Egna lokaliteter ger oss många möjligheter, säger hon.

Och möjligheter finns det gott om i avdelningen i Mänttä.

Överraskande livskraftig

Avdelningens frivilligcenter och den loppmarknad som finns i anslutning till centret är öppna alla vardagar, liksom det kafé som avdelningen driver på vårdcentralen. En eftermiddag i veckan ordnar avdelningen bingo och serverar lunchgäster förmånlig husmanskost.

Jag skulle säga att det här är en överraskande livskraftig avdelning.

Kommunens äldre och grupper med specialbehov får hjälp av avdelningens reservgårdskarlstjänst och utbildade rödakorsvänner hälsar på folk som är ensamma. Vid evenemang i regionen har Mänttäborna hand om första hjälpenjour.

– Jag skulle säga att det här är en överraskande livskraftig avdelning, säger Eeva Ala-Heikkilä.

För närvarande har avdelningen över 200 medlemmar och av dem ställer ett trettiotal regelbundet upp som volontärer. En viktig del utgörs också av deltagare i arbetsprövning och personer som verkar i avdelningen med lönesubvention. Många blir frivilliga när deras arbetsinsats är över.

En av dem är avdelningens nuvarande ordförande.

– Jag konstaterade att det här var så bra att det är värt att stödja, säger Ala-Heikkilä.

Vill du bli medlem?

Mervi Rannos är en av avdelningens nyaste frivilliga och sitter nu också i avdelningens styrelse. Hon blev intresserad av vänverksamheten efter att ha gått i pension: i den nya vardagen ville hon ha något trevligt att göra och fler sociala kontakter.

– Om någon som är ensam blir glad åt vår tid tillsammans så är jag redo att vara med.

Genom vänverksamheten blev Rannos bekant med ”en underbar äldre dam”. Deras träffar är väldigt givande, tycker hon.

– Hon berättar sådant som jag inte minns eller vet och det är alldeles härligt!

De frivilliga i avdelningen i Mänttä andas glädje och iver när de berättar om vad som händer i avdelningen och vad de har märkt att fungerar.

Avdelningen lägger mycket uppmärksamhet på medlemsvärvning. Eeva Ala-Heikkilä nämner möjligheten att bli medlem så fort hon träffar folk i Riihikallio eller något evenemang.

– Det ska vara lika naturligt som att jag frågar om någon vill ha mer kaffe. Inte behöver man göra det svårt och inte ska man ta illa upp om någon tackar nej.

Erfarenheten visar att det mest effektiva sättet att värva medlemmar är just i det personliga mötet. Ala-Heikkilä brukar presentera sig med några meningar och berätta vad ett medlemskap ger.

Hon minns alltid att säga att man inte förbinder sig att delta i verksamheten genom att bli medlem. Annars kan folk bli rädda.

– Alla fattar inte att medlemskap är en annan sak än att ställa upp som frivillig.

Även om det är viktigt för verksamhetens fortbestånd att hitta dem som tar ansvar så varnar de aktiva i Mänttä noga mot att pressa någon. Var och en får vara med precis så mycket som passar en själv.

Blicken på barn och unga

I Mänttä har man lärt sig att synlighet på orten ger nya medlemmar och aktiva händer i avdelningen.

I somras tappade en minnessjuk åldring bort sig i Mänttä. Då ordnade Ahoniemi en infoträff om Frivilliga räddningstjänsten. Där fick man veta hur man kunde delta i efterspaningsarbetet i Röda Korsets led.

– Vi fick flera nya frivilliga i vår första hjälpen- och beredskapsgrupp.

I vanliga fall informerar avdelningen om sin verksamhet på sociala medier. De aktiva medlemmarna håller också lokaltidningens redaktion informerad om sina satsningar och strävar efter att samarbeta med andra på orten, som skolelever och andra organisationer.

– Det lönar sig att vara med i evenemang som drar folk i olika åldrar, sammanfattar Ala-Heikkilä.

Genom program för barn som presenterar verksamheten når man också föräldrar som har händerna fulla med livspusslet.

I Mänttä har man funderat på att Röda Korset även på riksnivå borde fästa mer uppmärksamhet vi att nå barn och unga. För barn i de lägre klasserna finns Reddie Kids-klubbar, men vad händer sen?

Ala-Heikkilä och Ahoniemi hoppas att Röda Korset ska ta efter den väg vidare som till exempel scouting erbjuder barn och unga. Idén är att man går med när man är liten och så finns det något att göra i alla åldersgrupper tills man är vuxen.

– Varför ska vi hitta på allt på nytt när någon annan redan har tänkt ut det hela?

Att vinna över och hålla kvar

Vid rekrytering av medlemmar och frivilliga är det bra att minnas att det bara är början på en gemensam färd att an skriver upp ett nytt namn. Om nykomlingen inte känner sig välkommen kan relationen till Röda Korset bli avlägsen eller tyna bort.

I avdelningen i Mänttä tar man kontakt med en ny medlem eller volontär så fort hen har anmält sig.

– Jag tackar för intresset och ger alternativet att man kan ringa upp mig eller titta in i Riihikallio. Jag säger att man kan föreslå en lämplig tid för mig, säger Ahoniemi.

Mervi Rannos som ville bli rödakorsvän var glad åt att kontakten kom fort.

– Hellevi berättade genast när nästa vänutbildning skulle ordnas.

Det gäller att inte heller glömma dem som är gamla i gamet. I avdelningen i Mänttä brukar man tacka sina volontärer med en efterjulfest som ordnas i januari. I början av juni markerar man betessäsongens öppning med grillfest, våfflor och spel.

Att ha trevligt tillsammans skapar vianda och stärker engagemanget för verksamheten.

– Inte kan det alltid vara bara arbete, betonar Ahoniemi.

I en avdelning med en hel del sysselsättningsverksamhet krävs visserligen också en del pappersexercis. Både Ahoniemi och Ala-Heikkilä medger att det ibland känns tungt. Rödakorsdistriktet hjälper dem ändå att orka.

– Jag har alltid fått stöd när jag har ringt upp distriktet, säger Ahoniemi.

Som en andra familj

Nuförtiden talas det mycket om att förtroendeuppdrag och talkoinsatser tenderar att landa på samma människor. Det ökar risken för att de som engagerar sig blir trötta.

Hellevi Ahoniemi har varit ordförande i hela 17 år och även nu sitter hon i avdelningsstyrelsen. Vad är det som får henne att ställa upp år efter år?

Ahoniemi skrattar och säger att Röda Korset har blivit en livsstil för henne.

– Inte kan man kalla det hobby längre. Jag upplever att den här gemenskapen har blivit som familj och släkt för mig, för mina egna släktingar bor långt borta.

I Röda Korset hittade jag den gemenskap där ingen kollade på vem jag är och varifrån jag har kommit.

När Ahoniemi i sin ungdom flyttade till Mänttä kände hon ingen på orten. Hon kände sig utanför och det var svårt att bli bekant med folk.

– Jag minns att jag grät många gånger. Men i Röda Korset hittade jag den gemenskap där ingen kollade på vem jag är och varifrån jag har kommit.

Ahoniemi brinner för första hjälpenverksamhet och för henne är det viktigt att man får hjälpa andra inom Röda Korset.

Naturligt läge att vakna

I början av april firar vi igen Rödakorsveckan. Teman i år är att presentera verksamheten i hemlandet, att bjuda in nya frivilliga och att tacka de volontärer som deltar i verksamheten.

Ahoniemi och Ala-Heikkilä tycker att Rödakorsveckan är en naturlig tidpunkt att tacka medlemmar och frivilliga för deras värdefulla insats. Samtidigt erbjuder temaveckan ett strålande tillfälle att höja profilen.

– Minst en gång om året är det bra om avdelningarna vaknar upp och gör reklam för vad de gör, säger Ahoniemi.

Avdelning i Mänttä brukar traditionellt ordna en vårbasar under Rödakorsveckan. I samma veva bjuder man in medlemmarna på kaffe.

Även i år blir det åtminstone en basar.

Den ursprungliga artikeln för Röda Korsets tidning Hjälpens värld 2/2024 har skrivits av Minna Hotokka.