"Från första början kändes det som om vi hade träffats tidigare."

Åldersskillnaden mellan Lumikki och hennes stödfadder Pirjo är över 50 år, men de två har mycket att prata om och göra tillsammans. 

En fadder är en person man kan lita på. En vuxen att räkna med. De gudföräldrar man får vid dopet kallas också faddrar, men en fadder kan man också få när man står i beråd att bli vuxen, genom fadderverksamheten vid Röda Korsets skyddshus för unga.

Det var lätt för oss att prata.

Det var en dag i juni som Lumikki, 17, för första gången träffade sin stödfadder Pirjo, 69, Lumikki hade sagt att hon vill att hennes fadder representerar en äldre generation, men något mer visste hon inte på förhand. När Lumikki väntade på Pirjo utanför biblioteket Ode undrade hon hur mötet skulle gå. Hittar vi något som vi kan tala om?

De två gick från biblioteket till ett kafé. I ett huj hade det gått en timme.

– Det var lätt för oss att prata. Pirjo var så glad och log hela tiden, minns Lumikki.

Samma upplevelse hade Pirjo.

– Från första början kändes det som om vi hade träffats tidigare.

Idag talar de om precis allt. Ibland gäller det familj eller studier, ibland är det situationen i världen som dryftas. Det viktigaste är förtroendet: man kan tala om vad som helst, eller låta bli.

En gemensam sysselsättning var också lätt att hitta, eftersom båda två är intresserade av konst. När coronabegränsningarna i somras och under början av hösten var friare besökte de museer tillsammans.

I samband med att de träffas går de också alltid och äter. Lumikki och Pirjo tycker båda om exotisk mat och under fadderperioden har de hunnit testa restauranger av många slag.

– Och så blir det alltid glass till efterrätt! tillägger Pirjo.

Låg tröskel

Lumikki och Pirjo träffas en gång i månaden, det är kutym i fadderverksamheten. Mellan träffarna håller de kontakt via WhatsApp. Utgångsläget är att De ungas skyddshus stödjer fadderrelationen i ett års tid, men man kan fortsätta att träffas även efter det. Den unga och hens fadder träffas också regelbundet tillsammans med en av skyddshusets anställda.

För Lumikki har det varit speciellt viktigt att skyddshuset har kunnat erbjuda hjälp flexibelt och mångsidigt.

– Om man är i en svår situation eller grubblar över något så kan man alltid ringa skyddshuset.

Verksamheten i samband med De ungas skyddshus skräddarsys alltid enligt klienten. Orsaken till att man tar kontakt kan vara ensamhet, problem i relationer eller utmaningar kring att bli självständig. En del unga vill ha samtalshjälp, andra tillfällig inkvartering eller hjälp med att flytta till eget. Även den ungas anhöriga får stöd.

Det finns alltid något man kan göra. Så lyder mottot för De ungas skyddshus. Det finns alltså ingen sådan situation i livet som man inte kan ta upp med skyddshuset. Om man vill kan man också ta kontakt via chatten Sekasin.

Lumikki själv blev klient hos skyddshuset för några år sedan.

– Jag letade efter en bostad och märkte snabbt att det är svårt att få en bostad när man är minderårig.

Då rekommenderade skolkuratorn att hon skulle ta kontakt med De ungas skyddshus. Inom kort ordnades en träff där Lumikki deltog tillsammans med sina föräldrar, kuratorn och en anställd vid Röda Korset.

Efter träffen gick allt smidigt. Lumikki kunde flytta hemifrån och lite senare kom faddern Pirjo med i bilden.

Ge det goda vidare

Pirjo har varit med i De unga skyddshus’ verksamhet i över sex år. Hon engagerade sig efter att ha sett en annons i en lokaltidning.

– Jag gick i pension och konstaterade att jag inte trivs med att bara sitta hemma. Jag vill vara igång och aktiv i samhället även som pensionär.

De ungas skyddshus finns på fem orter: Esbo, Helsingfors, Tammerfors, Vanda och Åbo.

Pirjo uppmuntrar pensionärer – och människor i andra åldrar också – att bli stödpersoner och faddrar åt unga.

– Det här tar bara några timmar i månaden, nog har man i allmänhet så mycket tid. Det gör gott att låta de goda gå vidare och det ger en själv så mycket.

Text: Heidi Nummi